När jag hade återhämtat mig från min huvudvärk och min hesa whiskeykärringröst gick jag på en promenad med Sigge. Jag träffar aldrig någon på grusvägen annars, men idag, när jag ser ut som skit och låter som en 85-årig kedjerökare, träffar jag alla våra grannar. Efter lite kallprat kollar jag ner mot diket, och vad ser jag? Min favoritblomma som också råkar vara det bästa vårtecknet ever! En tussilago. Hittade lite fler och bestämde mig för att plocka lite och ta med hem.
Förmiddagen och lite av eftermiddagen spenderade jag framför TV:n och Madonna. Jag kollade nämligen på musikalen Evita som råkade gå på 5:an. För er som inte vet så handlar den om den sanna berättelsen om Eva Péron - en b-skådis och modell under 40-talet som sedan gifte sig med Argentinas president och blev både älskad och hatad av folket. Vissa tyckte att hon var ett helgon som gjorde jättemycket för fattiga människor, medan vissa tyckte att hon var en oerfaren manslukerska. Hon dog tragiskt vid 33 års ålder i cancer. 3 timmar med nästan ingen dialog. Allt sjungs av skådespelarna Madonna, Antonio Banderas och Jonathan Pryce. De flesta känner nog igen sången "Don't cry for me Argentina" som kommer från den här filmen. Den känns lite lång och seg ibland, men den är ändå rörande och ganska cool i och med bristen på dialog.
Nu inväntar jag pizza som min bror skulle ta med sig hem. Som jag brukar säga när jag är bakfull: Ge mig någonting deepfried and smothered in chocolate.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar