Hata.

Skäl till hat nummer 1: Idag åkte jag de 88 milen från Vingåker till Umeå. Mina föräldrar kom tillbaka för ett par dagar sedan, och efter ett snabbt besök i Örebro för att hälsa på min älskade snuffsipuffs och för att förbereda nya lägenheten, så var det dags att ge sig av hemåt igen. Är det något jag hatar är det att köra från Vingåker till Umeå. Inte för att jag kommer sakna Vingåker, åh nej. Det är så himla skönt att åka hemifrån - det borde vara olagligt. Nej, anledningen är att jag vill så mycket till Umeå och vissa sträckor på den här bilturen är helt ofantligt horribelt tråkiga. Värsta är de 20 milen mellan Gävle och Sundsvall. När jag åker där, genom mellan-Sverige, tänker jag i stort sett hela tiden: "Om jag bodde här skulle jag ta livet av mig". Fy fan. E4:an är ju liksom en stor väg, men på den här sträckan går den igenom en massa fula småbygder i 50 km/h och sedan går den igenom enorma skogar i 70 km/h. Grädden på moset är att varenda lastbil i världshistorien verkade vara på vägarna idag. Yeeeeeeej...Hata!

Skäl till hat nummer 2: Hemma i Vingåker var det bar mark och tussilago växte i dikena. Här är det -1 grader och ett par decimeter snö. Hata Norrland.