Be Italian.

För ett tag sedan var jag och snuffsipuffsen på bio och såg Rob Marshalls film Nine. Både jag och snuffsipuffsen är enorma fan av hans musikal Chicago med Renée Zellweger, Catherine Zeta-Jones och Richard Gere. Vi diggar den stenhårt and all that jazz så att säga. Vi gillar inte bara Chicago i och för sig, vi älskar musikal i allmänhet. Hairspray, Moulin Rouge!, Sound of Music och så naturligtvis varenda Disneymusikal som någonsin gjorts. Förutom Fantasia. Den är ful, äcklig, konstig och borde dö. Men förutom det så! Hur som haver, vi hade höga förväntningar på Nine. Införlivades dom? Nej. Var den bra? Ja. Fast den var absolut inte i närheten av Chicago. Det som är bra med den filmen är tempot, humorn och de otroligt välkoreograferade sångnumrena. Nine höll helt enkelt inte samma standard. Låtarna, med undantag från "Be Italian" med Fergie, "Folis Bergères" med Judi Dench och "Cinema Italiano" med Kate Hudson, saknade alla det där lilla extra för att göra dem extraordinära. Marion Cotillard, Penelope Cruz och Nicole Kidman är alla bra i sina roller, men det var synd att deras sångnummer inte var tillräckligt minnesvärda. Ett stort minus är också, tyvärr, Daniel Day-Lewis i huvudrollen. Han må vara en av de mest talangfulla skådespelarna på länge (med 2 Oscars i bagaget), men att låta en hardcore irländare spela en italienare är bara fel på alla sätt och vis.