Pre-R.I.P.

Hmmm...jag får nästan dåligt samvete för inlägget jag skrev om den gamla fisken som jag har i mitt akvarium. Gubbjävlen alltså. På senaste tiden har han blivit väldigt gammal, skröplig och ganska skygg. Inte konstigt, jag tror han är 109 i människoår, så länge som han har levt. Jag tror fiskpoliserna jag skaffade för att hålla koll på honom har gjort honom väldigt trött. Han jagar inte ens bort småfiskarna som kommer i närheten av honom längre. Troligtvis är det inte mycket tid kvar för honom tyvärr. Så innan du går bort, gubbjävel, vill jag säga tack för att du har prytt mitt akvarium och dödat andra fiskar så jag har kunnat åka och köpa nya. You will be missed.

Tyrannosaurius Magda.

Nu är det bara 2½ veckor kvar till vi får hem vår lilla Magda! Förberedelserna pågår för fullt här hemma om man med "förberedelser" menar att "man inte köpt något och inte heller valpsäkrat lägenheten". Den här helgen ska vi åka ut tillsammans med mina föräldrar och träffa skrutten för andra gången. Mamma är exalterad om man med "exalterad" menar att "hon ser det som 40% vår hund och 60% hennes". Helt galet, hon ser sig själv som valpens superfarmor eller något. Lite sött faktiskt. Hon ska i alla fall få träffa henne för första gången nu på söndag tillsammans med pappa.

Nästnästa helg ska vi handla alla hundgrejer. Koppel, matskålar, bajspåsar, flytväst etc. Ja, ni läste rätt. Flytväst. Päronen har ju bestämt sig för att bo precis vid en sjö där det också finns sjuttioelvatusen trappor och klippor, alltså en dödsfälla för valpar. Franska bulldoggar är dessutom inte världens bästa simmare i och med att de har korta stabbiga framben och tung överkropp, så de drunknar ganska lätt. För att förhindra att Magda möter samma öde som Vasstand gör i Landet för längesedan så ska vi införskaffa en flytväst. Förhoppningsvis finns det heller inte några irriterande bebisdinosaurier som välter över en stor sten på henne...

Inte Magda!

Filmcitat tävling!

Jag tänkte starta en liten filmcitat tävling på den här bloggen! Tänkte att det kunde vara en kul återkommande grej då och då. Reglerna är enkla: Den första som skriver rätt svar i kommentarsfältet har vunnit. Priset: Ära och berömmelse i form av ett grattis-svar från mig i samma kommentarsfält. Avancerat värre.

Vi börjar lätt. Från vilken film kommer följande citat: "I never saw nobody buffalo Bill the way she buffaloed Bill".

Skriv ert svar i kommentarsfältet!

Kramkalas

Lov tack.

Kvav senvårsluft + elever som snart har sommarlov - någon rast alls = Min dag. Mitt huvud försöker för tillfället att död mig.

Lorelai Kihlgren.

Lider för tillfället av " hej varför åt jag den där kebabtallriken?"-ångest. Vitlökssmaken i min mun är en konstant påminnelse om synden jag har begått.

Annars händer inte mö. Leker lite gräsänkling i kväll så jag ska återgå till mitt Gilmore Girls-maraton. They talk so fast but they talk so true! Seriöst världens bästa serie. Har alla säsongerna på DVD och var tredje år unnar jag mig ett maraton (till min fästmans förfasan). Under den här tiden brukar jag själv reflektera några av huvudpersonernas karaktärsdrag, vilket betyder att under de veckorna jag ser på serien förvandlas jag till en rappkäftig ensamstående mamma/besserwisser nördtonåring med rådjursögon. Kanske det är det som fästmannen hatar mest. Hmm...

Före: Hippietomte. Efter: Mark Levengood...

Bob Dylan sa det bäst: "The times they are a-changin'" Ibland behövs det lite förändring och jag kände verkligen att jag behövde det efter dagens hårklippning. Mitt hår såg basically ut som roadkill innan, som att en bäver hade gått upp på mitt huvud och dött. Dött en ond bråd död... Så idag klippte jag mig och det kändes asaskönt, men det var inte nog. Jag ville få bort mer! Därav rök även skägget.

Jag älskade mitt skägg och kommer att spara ut det till hösten igen, men nu till sommaren vill jag ha en mer clean look. Beskåda! För och efter:

Använder mig av TV-Shops version av före- och efterbilder, dvs mörkt och dystert på förebilden och ljust och glatt på efterbilden. 

Nej, nu ska jag återgå till att titta på "Outsiders" med fästmannen. Fråga: Varför är det alltid gamla människor som är nudister?

Kramkalas

Äta bebis - Say whaaaat?

I går var jag och fästmannen och hälsade på Magda för första gången. Jag skojar inte, vi var i valphimlen. En utopi av söthet! Dessa små knyten var bland det gulligaste jag har sett i hela mitt liv! Detta medför dock ett konstigt fenomen, något som jag också märker när jag håller i bebisar. Jag tar upp dem, tittar dem djupt i ögonen och säger med bebisröst: "Du är så söt! Du är så söt att jag skulle kunna äta upp dig!" varpå jag låtsasnafsar på händerna/tassarna, allt medan bebisen/valpen kollar på mig med förskräckta ögon. Jag har märkt att andra gör det också men om man tänker efter...det är helt sjukt! Vill jag äta bebisen? Nej! Vill jag låtsasäta den för att den är söt? Ja... It's f'ed up!

Bilder kommer att komma på mirakelvalpen så småningom, men eftersom vi inte är hundra procent säkra på vilken av valparna som faktiskt är Magda så väntar jag lite med det. Tänk er världens sötaste griskulting blandat med en shar-pei valp så länge. Typ.

+

=

Magda

The bold and the fish, Days of our fish, Sunset fish. Mitt akvarium.

Det är seriöst drama i mitt akvarium. OK, så jag har en fisk (en s.k. mosaikgurami) som jag har haft sedan jag skaffade akvariet, alltså är han ganska gammal. Han är stor, han är sliten och han är elak. Typ som den där granngubben som alla barn var rädda för. Hur som haver, innan hade han två flickvänner varav den ena dog ganska tidigt och den andra blev sjuk för några månader sen och dog. Jag tänkte att jag skulle vara snäll så jag köpte två nya flickvänner åt honom. Åh nej, det skulle jag inte ha gjort...Han jagade bort dem snabbare än kvickt. Den ena dök upp då och då med bitmärken och den andra bara försvann spårlöst. Båda är döda nu. Gubbfan! Han är värsta bossen i akvariet, jag blir så frustrerad. Inga fiskar våga simma i närheten av honom! Så när jag var på djuraffären i torsdags tänkte jag: "Nu jävlar ska han lugna ner sig!" Så jag köpte tre andra guramis som är av en annan större sort (marmorgurami) som jag tänkte kunde agera lite poliser. Jag hade rätt! Saker och ting har lugnat ner sig nu, äntligen. Haha, sug på den gubbfan!

Evil!

Fiskpolis!

Annars händer inte mycket. I morgon ska vi åka och träffa Magda för första gången! Vi vet ännu inte vilken av valparna som är Magda, men ändå. Det ska bli hur fantastiskt som helst.

Kramkalas

Le frukost de lyx.

Idag blev det bestämt lyxfrukost! We went all french on the breakfast's ass! På bordet fanns bl.a. nybakat bröd, smör, brieost, prästost, honung, apelsinmarmelad och lemon curd. Anledningen till att jag kallar det "fransk frukost" är därför att vi åt liknande på vår resa till Paris förra våren Varje morgon gick vi ner till hotellobbyn och åt färska baguetter, nutella, marmelader, brieost och smör, smör, smör. Får jag chansen att återuppleva det, tro mig, då tar jag den chansen!

Kristihimmelfärd.

Happy "Christ goes to heaven"-day tomorrow! Or something. Skönt med lite långhelg i alla fall.

Kramkalas

Art.

Oj oj, nu kommer ännu fler bilder. Drabbades av en av mina kreativitetsanfall och gjorde klart fjällripan som jag har hållit på att rita.

Den här bilden är en del av en fågelkollektion som jag håller på med. Gjorde först en flamingo, och nu en fjällripa. Olika fåglar, ja, men båda lika vackra och estetisk tilltalande.

När jag ändå håller på att snacka om mina bilder kan jag väl passa på att länka till mitt lilla internetgalleri på deviantart. Där finns de flesta av mina alster. Länk: http://tussilagon.deviantart.com/

Så, nu ska jag sluta "hora" ut mina bilder och återgå till kvällsmys med fästmannen.

Kramkalas

Gott och lampblandat.

Jag och fästmannen håller fortfarande på att inreda vår lägenhet (trots att vi har bott här sedan september). I lördags flängde vi runt, tillsammans med mina päron, och letade efter de perfekta tillskotten till lägenheten. Temat blev LAMPOR. Många lampor. 4 stycken närmare bestämt. La piece de resistance är vår nya kökslampa som ni kan se här nedan.

Jag har ju även målat våran skogsbruna bokhylla vit. Resultatet av helvetesarbetet kan ni se här. Jävla hylla.

I samma rum står också vår nya "hej den här soffan är så uppenbart från Ikea" soffa. Enjoy!

Nu har jag inga mer bilder. Inte mycket annat intressant händer i livet just nu faktiskt. Har börjat jogga igen fast kände mig inte lika bitter som förra gången. Dock kan det bero på att de som jag hade som sällskap på samma motionsslinga som jag var en medelålders kvinna som uppenbarligen hade någon slags nyårslöfte att upprätthålla, plus ett par i 30-årsåldern med matchande moderna joggingdräkter. Att se folk trashigare än jag får mig alltid att må lite bättre. Åh, höll på att glömma! Ni ser gardinerna på bilden med soffan? Dom matchar inte för fem öre och bör inte ses tillsamman med soffan. Håll handen för genast och titta på bilden igen! Bättre? Precis.

Kramkalas

Hejdå, desperata hemmafruar.

Såg precis på det allra sista avsnittet av "Desperate Housewives"(och lugn, jag tänker inte spolia något för er som följer det på TV). Fästmannen sa precis att "det är en epok som har tagit slut", och på sätt och vis är det väl det. Vilket program visade att man kan skådespela även med ansiktet nermofflat av botox? Jo, "Desperate Housewives". Vilket program visade oss att det fanns ett liv för Marcia Cross efter "Melrose Place"? Jo, "Desperate Housewives". Vilket program förstärkte vår redan förvrängda bild av den Stepfordwives-liknande bilden vi har av den amerikanska förorten? Jo, "Desperate Housewives". All denna lärdom! Borta!

Nej, men ärligt talat, det var en sjukt bra serie och jag har älskat att följa den i 8 år. Susan, Bree, Gabrielle och Lynette - I love you bitches. 

Kramkalas

Vit hylla, vol. 1.

Jag tror jag har nämnt i förbifarten att jag håller på att måla om en hylla i gästrummet från mörkt skogsbrun till vit. Nu är det klart. Fy...fan... Att måla om från brun till vit är som att färga från kolsvart hår till platinablont. It's a bitch. Bilder kommer imorgon när det finns dagsljus ute. Yeeeeeej, vit hylla = intressant blogginlägg!

Work in progress.

Samma sak hände igår. Efter att jag har suttit hela dagen och rättat prov kom jag hem och däckade. När jag vaknade kände jag mig...produktiv. Jag fortsatte att måla den (jävla) hyllan i gästrummet, trots att jag några timmar tidigare hade kunnat dödförklarats. Idag skedde alltså samma sak. Rättning hela dagen (som avslutades med mysmiddag hos bästa föredetta kollegan) och total däckning vid hemkomst. Vid uppvaknandet återupplivades produktiviteten som jag hade upplevt kvällen innan. Dock lade jag inte ner någon mer energi på den helvetes jävla second-hand hyllan som jag måste måla 4 gånger om för att på ett övertygande sätt konvertera den från skogsbrun till vit. Istället ritade jag lite. Har bara hunnit börja på huvudet av denna fjällripa och det känns som den kommer att bli helt OK.

Fjällripa! 

Even seagulls need some lovin'.

Jag önskar jag hade kort på det jag skriver om. Jag önskar verkligen det. En del utav er vet ju att min och fästmannens lägenhet vetter mot Willys i Örebro, och att vi har en strålande utsikt över det svartgråa taket som sträcker sig mot horisonten likt en slöja av svart tjära och mossmissfärgningar. Det verkar som att det här taket har blivit ett slags Mecka för fiskmåsar, mer specifikt fiskmåsar som parar sig. Jag skojar inte. Herregud! Ni ska höra hur det låter! Tänk er att ett gäng katter stryps långsamt samtidigt som Fran Drescher från "The Nanny" och Håkan Hellström skriker för full hals. Typ så. Det är inte utan att man blir lite generad när man försöker ha mysmiddag ute på den nyinredda balkongen...

Pelargoner gör mig cool.

OK, så jag orkade inte lägga upp bilder på vår nya balkong igår. Sue me! Ibland blir he så helt enkelt. Hur som haver, här nedan kan ni se lite bilder:

Värsta träpanelen på golvet (som vi halvt slaktade för att det skulle gå ihop). Lite hipster-pelargoner också, för det har tydligen ungdomar nuförtiden. Är inte pelargoner egentligen en tantväxt? När hände revolutionen liksom? 

Hittade dom är APSNYGGA kuddarna på Erikshjälpen. Om jag kunde gifta mig med ett par kuddar skulle det vara de här. Fuck me sideways, vad snygga de är!

Det var allt för den här gången. Imorgon kommer jag säkerligen skriva ett inlägg i stil med: "Jag hatar nationella prov och alla uppsatser borde brinna i helvetet tillsammans med min hjärna och mina ögon som har blivit utsatta för dem!"

Kramkalas

Sovmorgon = Panik.

Panik! Jag vaknade 08.40 idag, hela dagen har ju gått! Måste dock erkänna att det var skönt att få vila ut lite. Gårdagen var hektisk minst sagt. Jag och fästmannen håller på att genomföra en "mini extreme makeover - home edition". Bilder kommer senare idag!

Kram

Alien.

Gud, jag orkade inte skriva om Alien-filmerna igår! Efter en heldag med storhandel och geocashing så var jag helt enkelt för trött. Så är't.

Jag har i alla fall lyckas plöja igenom alla fyra filmer. Sist jag gjorde det fick jag mardrömmar, det kändes verkligen som om jag var i det universumet (och den som har sett någon av Alien-filmerna vet att det är inte ett ställe man vill vara på). För er som inte har sett filmerna så ska jag ger er en extremt kortfattad sammanfattning på "ungdomsspråk". OBS! SPOILERS!

OK, så det handlar om värsta tuffa bruden som heter Ripley (Sigourney Weaver) och hon liksom jobbar på ett flygskepp typ 100 år in i framtiden. I första rullen råkar de få med sig någon slags parasit som ba biter sig fast på en snubbe och sen mår han bra, men sen kommer det ut värsta aliengrejen ur hans bröstkorg. Den växer värsta fort och alla ba dör, utom Ripley som till sist lyckas skjuta ut fanskapet i rymden.

I andra rullen har hon typ sovit i rymdsömn i 50 år och några vetenskapssnubbar hittar henne, och ba: "Tja, vi tror inte på din historia om aliens för du är en dum brud", men sen typ ändrade dom sig ocb ba: "Du, kan inte du hjälpa oss att fajtas mot dom där aliensarna, för du är typ den enda som vet någonting om dom". Hon ba: "OK". Så dom åker till värsta planeten där aliensarna har dödat alla, och sen börjar det skjutas och en massa soldater dör. Ripley överlever och kommer iväg tillsammans med en hunkig soldat, en robot och en irriterande 10-årig bitch.

I tredje rullen kraschlandar hela skiten på en fängelseplanet och soldaten och bitchen dör. Ripley ba: "Åh nej vad synd, men förresten jag tror en alien lyckades smita ombord skeppet också innan vi åkte iväg". Så sant som det är sagt, det visar sig att Ripley har ett av fanskapen i sig, plus att det finns en lös i fängelset och alla ba får värsta paniken. Ripley ba: "Döda mig för fan, jag vill inte att den här skiten ska komma ur min bröstkorg" Så när ett ont företag kommer till fängelset och försöker hämta hem henne slänger hon sig i en brännugn och dör. Man ba: "Va fan?"

Fjärde rullen är fett cool, värsta blodbadet! Den utspelar sig typ 200 år efter tredje filmen och ett gäng dryga vetenskapsmän har lyckats klona Ripley (med aliensen inuti). Dom ba: "Yeeeej, vi lyckades klona henne och nu kan vi lära oss mer om aliens och använda dom som vapen!" Går det bra? Nej. Aliensarna typ rymmer och alla dör, plus att aliensen som fanns inuti Ripley föder en blandning mellan människa och alien, som är typ supervidrig och ba vill döda alla. Inte coolt alltså. Ripley klarar sig i alla fall, plus en robot som spelas av Winona Ryder.

Kramkalas