Jag spyr på Ricki Lake och Justin Timberlake.

Herregud, vad jag och fästmannen hade otur med filmvalen igår. Vi är nämligen inne i något av en musikalhelg och i fredags kollade vi på Mamma Mia! (vilket självklart inte var otur), sedan kollade vi på Hairspray på lördagsförmiddagen. På kvällen fick vi för oss att vi skulle se på orginalversionen av Hairspray som är från 1988. Innan jag börjar babbla på om hur fruktansvärt tråkig och dålig den är så ska jag förklara handlingen. Den nya versionen är en musikal och utspelar sig i Baltimore 1962. Här får vi följa Tracy som inte vill något annat än att dansa på sitt favorit tv-program "The Corny Collins Show" (där alla populära ungdomar från skolan dansar). Problemet är att hon är överviktig, har en mamma som inte tror på att följa sina drömmar och tv-showen leds dessutom av en hemsk kvinna vid namn Velma Von Tussel som aldrig skulle låta en överviktig person delta i programmet. Detta är en tid då civilrättsrörelsen startade och svarta människor i USA krävde samma rättigheter som vita. Genom en rad händelser får Tracy till slut dansa i programmet, men problemet är att de inte tillåter svarta personer att vara med. Detta är något som Tracy och en rad av hennes vänner försöker protestera mot och i och med detta sätts både Velmas och tv-kanalens värderingar på prov.



Den nya versionen kom 2007 och där spelas Tracy av Nikki Blonsky. Michelle Pfeiffer spelar Velma och Tracys mamma Edna spelas av, tro det eller ej, John Travolta (detta är en roll som har spelats av en man både i den gamla versionen och i Broadwayversionen). I den gamla versionen spelas Tracy av Ricki Lake (!) och Velma respektive Edna spelas av Deborah Harry och transskådespelaren Divine. Vi trodde vi skulle få se en lite äldre version av den musikalfilm som vi älskar. Var det en musikal? Nej. Var det bra skådespeleri? Nej. Var den pinsamt tråkig? Ja. Vi stängde av den efter 20 min. Vi bestämde oss för att vi ville se en film med lite fart i och fästmannen hade varit intresserad av att se In Time ett tag, så vi bestämde oss för den. Vi stängde av den efter 11 minuter. Jag tänker inte ens skriva om den befängda handlingen (där tid har blivit valuta och ingen lever längre än till 25 år) eller om Justin Timberlakes pinsammma och träiga försök till skådespeleri. Den förtjänar inte min skrift! Jag spyr på den. Usch!


Som ni förstår, vi hade lite otur med filmvalen igår. Till sist blev det ingen film alls, utan generellt slöhäng framför tv:n tills vi gick och la oss. Alla som trodde att en typisk lördagskväll för ett gaypar i sina bästa år såg ut så räcker upp en hand! Inga händer? I didn't think so.

Kramkalas