Whaleborg.

Stockholm alltså. Visst, det ska ju vara Nordens Venedig och så, men lukten av urin och cigarettrök sätter sig i hudcellerna i flera dagar efteråt och går inte bort hur hårt man än skrubbar i en skållhet dusch. Det var förresten där jag firade lite pre-valborg. Min vän Susanne hade en inflyttnings-, födelsedags- och valborgsfest och fästmannen och jag var självklart där. Vi har ju redan avklarat temat (som var korvfest) så jag ska inte gå in mer i detalj på alla de penisrelaterade skämten som uppkom den kvällen. Kul var det i alla fall! Gamla vänner och mycket vin, det är väl så det ska vara?

Hur som haver, vi kom hem igår och vi hann inte mer än lägga oss innan vi gick upp i morse för att åka hem till plätten på slätten och oljemåla päronens helvetesschabrak till brygga. I kid you not, det är säkerligen 160 kvadratmeter brygga vi snackar om. Klipp till 3 timmar senare då hela familjen sitter avdankade vid fikabordet helt nersmetade i träolja. Det var väl min valborg det.

Är förresten inne i ett Alien-maraton och kollade precis färdigt på tvåan Aliens. Kommer nog skriva om det imorgon, så där här ni en riktig pärla till blogginlägg att se fram emot. Sug på den karamellen så att säga.

God natt.

Magda, the old lady dog.

Allt det pratas om här hemma är hundar, hundar och hundar. Vi slänger till med några "vad ska vi äta ikväll?" men inser snart att vi har mer hundgrejer att prata om. Just nu är det hundens namn som är det heta ämnet, och det verkar som om vi har kommit fram till en gemensam nämnare. Finns det någonting jag älskar mer än gamla gubb- och tantnamn på hundar? Jag tror inte det. Hade vi fått en lite kille så hade han hetat Folke. Helt fantastiskt. Minigrishunden Folke. Hur som haver, nu ska vi ju få en liten tjej och hon ska heta Magda. Minigrishundsgumman Magda. Dessutom, om man vill låta lite pretentiös och creddig, kan man säga att hon är döpt efter Mirandas hembiträde i Sex and the city. Snyggt.

I helgen vankas korvfest och nej, det är inte vad det låter som. Det är faktiskt en fest med tema korv, dvs. korvtilltugg och allmänt korveri. I och med det faktum att jag och fästmannen är gay kan begreppet "korvfest" innebära något helt annat för de flesta, men så är det alltså inte. Det är den fantastiska Siv som ställer till med denna fest och det ska bli otroligt roligt! Dessutom får man en anledning att åka till Stockholm, Nordens Venedig. Det är stort när man själv bor i Örebro, Nordens Kiev. Eller nåt.

Kramkalas!

Living the dream.

Häromdagen råkade jag tänka tanken: "Herregud, jag har inga helger inbokade i maj! Kanske man borde hitta på nåt..." Klipp till två dagar senare då jag på något sätt har lyckats boka in precis varenda helg fram till juni. Så därför ska jag imorgon tänka: "Herregud, jag har ju aldrig vunnit på triss och dessutom fått magiska flygkrafter! Det kanske man skulle göra..."

Saker som jag hatar högaktningsfullt, del 3.

På väg mot jobbet, innan jag åker ut på den stora vägen, kör jag igenom ett bostadsområde. Bredvid vägen finns en cykelväg, men trots det... Trots det insisterar alla cyklister (ja, det är speciellt äldre personer med hjälm och knäskydd) på att cykla längs med vägkanten. Cykelvägen är precis där, bredvid er! På grund av dem måste alla bilar köra om och invänta mötande trafik eftersom vägen är så smal, och detta gör att jag hatar dessa cyklister högaktningsfullt!

Hund!

Nu är det officiellt! Lagom till sommaren kommer jag och fästmannen bli en familjemedlem rikare då vi välkomnar vår nya hund! Hon föddes igår och kommer att joina oss i slutet av juni. Herregud, det här kommer definitivt att bli en sådan där "hej här är vår hund och här gör den söta saker"-blogg...  Förlåt i förskott! Hur som haver, hon är av rasen fransk bulldogg vilket i stort innebär att hon är en blandning av hund och minigris. Fantastiskt. OBS! Hunden på bilden har inget att göra med våran hund eller stället där den kommer ifrån. Fast den är söt.

Ångestpannkakor.

Åh, herregud. Jag är mätt. Har precis ätit en mindre hög med pannkakor med grädde och sylt. Jag har lite ångest eftersom det är lunchen som jag måste ta med mig till skolan i morgon. Jag vet inte varför, men jag får lite dåligt samvete när jag har med mig något som inte anses "nyttigt". Blir skitstressad när alla andra har med sig kycklinggrytor med cous cous och en separat tupperwarelåda med sallad, och själv sitter man där med förrgårdagens makaroner och falukorv. Får väl helt enkelt bita ihop och försöka intala mig själv att pannkakorna är lite nyttigare för att jag har haft i grahamsmjöl i dem (detta innan jag öser över grädde och sylt). Dagens i-landsproblem någon?

Hur som haver, det har varit en lugn helg som för det mesta har spenderats framför tv:n. Idag såg jag en film som, trots sin handling, var rätt skön och rolig. Det är lätt att bli avskräckt från den här filmen om man råkar läsa handlingen någonstans. Filmen heter Hysteria och är en romantisk komedi som handlar om hur vibratorn uppfanns. Japp, ni läste rätt. Vibratorn. Det ska tilläggas att filmen är baserad på verkliga händelser och handlar faktiskt om Mortimer Granville som jobbade som läkare under slutet av 1800-talet i London. I filmen jobbar han på en kvinnoklinik som inriktar sig på att bota kvinnor med "hysteri" (vilket var 1800-talets sätt att säga att kvinnor som har en åsikt eller är deprimerade är helt galna). Botemedlet är enkelt. Allt kvinnorna behöver göra är att lägga sig på ett bord med benen i luften och låta läkaren massera deras underliv tills de får orgasm. Det är detta som Dr Granville (Hugh Dancy) gör varje dag, vilket leder till att han får kramper i handen. I ren desperation uppfinner han, tillsammans med en kompis, den första eldrivna vibratorn. All uppståndelse kring vibratorn och den effekt den verkar ha på kvinnor får honom att börja ifrågasätta hela teorin kring hysteri och inte hjälper det att han träffar Charlotte Dalrymple (Maggie Gyllenhaal), en utåtriktad feminist som gör allt för att kvinnor under den här tiden ska slippa kuva sig för männen och diagnostiseras som hysteriska.

Filmen är inte vulgär på något sätt, snarare tvärtom. Det är en varm och charmig kärlekshistoria mellan mannen som uppfann vibratorn och kvinnan som är hans raka motsats. Jag är lite partisk också eftersom jag älskar Maggie Gyllenhaal, och det här är en av hennes bästa roller sedan Crazy Heart.

30 days of work.

Jag räknade precis ut att det är 30 arbetsdagar kvar till elevernas skolavslutning. 'Nuff said.

Reese's Peanut Butter Cups, you can go and hide and seek...in my mouth!

Jag har redan prisat det på fejjan, men det tål att prisas här också. Jag talar självklart om Reese's Peanut Butter *motherfucking* Cups. Detta helylleamerikanska tilltugg har letat sig fram till min mun genom amerikaniserade varuhus à la Willys och Citygross och likt en supernova exploderar de salta och söta smakerna i min mun vid varje tugga. Om jag kunde gifta mig med en sötsak (förutom min sötsak till fästman) så skulle det vara Reese's Peanut Butter Cups. Jag skulle nog även ha en tragisk affär med Dubbelnougat, men i mitt hjärta vet jag att jag älskar Reese's.

Jag måste berätta om en gullig och rolig grej som hände på skolan idag. Jag är borta vid expeditionen och där ser jag två tjejer i 9:an som smyger omkring och kollar runt. Jag frågade: "Letar ni efter någon?" De svarade: "Nej...vi leker kurragömma" och log lite genant. Så roligt! 16 år och får för sig att leka kurragömma... När jag går leendes tillbaka mot mitt arbetslagsrum står det två killar från samma klass som tjejerna i en glaskur vid en ingång. De såg luriga ut, så jag gick fram till dem och frågade: "Kör ni också kurragömma?" De svarade: "Ja! Vi har hål i 2 timmar och det här var det enda vi kunde komma på." Sedan fick de syn på de som "var" och sprang kvickt där ifrån. Åh, att vara 6 år ige...jag menar 16 år igen.

Kramkalas

An ode to Game of Thrones. And Jeebus.

OK, så sjukdomen jag tycktes mig känna av var falskt alarm. Så är det ibland, speciellt som lärare! Enligt min påhittade statistik så är chansen ungefär 60 procent att förkylningen ska bryta ut när jag får känslan i halsen. Idag tillhörde jag de resterande 40 procenten. Thank you Jeebus!

Hur som haver, inget annat speciellt har hänt så nu ville jag istället ta tillfället i akt och slå ett slag för världens just nu bästa serie Game of Thrones. Serien är baserad på 4 fantasyböcker som allt som allt kallas A Song of Fire and Ice. Handlingen är något invecklad och karaktärerna är många och komplicerade. Orka förklara det liksom. Det går dock inte att bortse från att det är den bästa serien på länge! Kort sagt handlar den om en värld kallad Westeros som är indelad i diverse kungariken. Dessa kungariken leds av familjer som alla på något sätt är involverade i en maktkamp om den ultimata kungatronen. Lite drakar hit och dit, lite incest här och där, plus några sexscener så har vi Game of Thrones! Den råkar också ha världen bästa intro som ni kan se nedan om ni klickar på länken. Animationen är, enligt min ödmjuka åsikt som lågutbildad animatör, fantastisk.

http://www.youtube.com/watch?v=s7L2PVdrb_8

Åh, jag får en liten miniorgasm (pardon my french...) när jag hör den här pampiga inledningsmusiken!


Kramkalas!

Nedrans bakteriebombade tonåringar!

En sak som man blir expert på som lärare är att dra på sig sjukdomar. Jag märker direkt när jag får den där krypande känslan långt ner i halsen och då vet jag att jag säkerligen har råkat tagit på samma dörrhandtag som en snörvlande pubertal 13-åring. Det är en förbannelse som vi lärare måste leva med. Varför skriver jag det här? Jag har känslan...ni vet, känslan nere i halsen.

It's a curse! Curse I say!

Mitt påsklov.

Ja, OK, jag tog ett påsklov från bloggen. He fick bli så! Hade inte internet under en massa dagar och sedan var jag för avkopplad och slö för att skriva någonting när jag väl kom hem från västkustens industripärla. För att underlätta för er, och för mig, kommer jag att göra en kortfattad lista över det som hände under lovet:

1. Vi var i Stenugnsund och åt en massa mat och godis. Det var gott.

2. Jag och fästmannen fick lukta på små små bebisar. Dom var söta.

3. Jag stannade kvar i Västergötland och hälsade på den skånska kattkvinnan Lisa. Vi drack polkagrissnaps. Det var också gott.

4. När jag kom hem fick jag sova. Det var skönt.

5. I lördags åkte jag och fästmannen till Fiskeboda för att titta på franska bulldoggar. Jag blev kär och fästmannen blev nerdreglad. Det var fantastiskt.

There you go! Det var alltså mitt påsklov. Vad gäller den sista punkten på listan så är det något som jag kommer återkomma till. Risken är stor att att den här bloggen kommer bli en "hej det här är min hund på morgonen, här är han på promenad, här äter han mat, här sover han och här är han söt"-blogg. Det är allt jag har att säga just nu.

Kramkalas

That new baby smell.

Idag har jag spenderat dagen med två mycket söta och mycket bebisluktande 2-månaderstvillingar. 'Nuff said.

Påsk i Stenugnsund.

Nu är vi i Stenugnsund, en liten industriell pärla på västkusten, där vi ska spendera påsken. Måste uppdatera via telefon, vilket känns lite i-landsjobbigt, så eventuellt blir det väldigt korta inlägg under helgen. Återkommer snart med mer info! Åh, just det, jag har påsklov nu. Eller inarbetad arbetstid med påskinslag om jag ska vara pedagogiskt korrekt.

Kramkalas

Saker som jag hatar högaktningsfullt, del 2.

Det här blir ett kort inlägg. Klädbutikspersonal, som försöker hjälpa mig och frågar hur byxorna passar när man står bakom ett lövtunt skynke mitt inne i butiken, borde dö. Heed my warning random clothing store employees! Jag vill inte ha er hjälp. Gå och vik ett par byxor vettja, för jag hatar er alla högaktningsfullt.

Kramkalas

Saker som jag hatar högaktningsfullt, del 1.

I badhuset där jag simmar finns det en bred motionssimbana och två s.k. egna banor som man kan använda om de är lediga. Jag har ofta turen att få en egen bana eftersom jag simmar på tisdagseftermiddagar då det inte är något folk. Jag ska också säga att det finns en outtalad regel om att man inte hoppar i och börjar simma på samma bana som någon annan. Självklart finns det människor som inte inser detta utan börjar simma tillsammans med mig i min egen bana. Oftast är det gamla gubbar. Detta hatar jag högaktningsfullt!

Kramkalas

Höganäs, Höganäs, Höganäs!

En del vet det här om mig och en del inte, men det handlar om keramik från Höganäs. Jag får en smärre orgasm om jag stöter på tallrikar eller koppar av märket Höganäs (specifikt Old Höganäs) när jag är på loppis eller second hand. Jag har tallrikar, assietter, äggkoppar, serveringsfat, såssnipor, kaffekoppar, tekoppar, glöggkoppar, en tekanna och diverse andra skålar och krukor. Jag älskar't. Min mamma delar detta intresse (dock vill jag utelämna orgasmdelen när jag pratar om henne) och hon brukar tipsa/köpa åt mig om hon stöter på dessa små dyrbarheter i mossgrönt och 70-talsbrunt. Jag gör detsamma för henne och på så sätt jobbar vi systematiskt för att lägga beslag på all keramik i Sverige av märket Old Höganäs! Här nedan ser ni en bild på "bytet" som mamma stötte på i en obskyr loppis utanför Julita. Det vara bara att köpa skiten sa jag åt henne (fast nej, jag pratar inte så till min mamma, men jag ville låta lite fräsigare i bloggen). Hon behöll två skålar och ett serveringsfat. Jag tog resten. Mohahaha.


Jag bifogar även en bild på mitt lilla Höganässkåp som vi har i köket. Detta är ungefär 50 procent av min samling. Jag har utelämnat koppar, skålar och krukor från det här skåpet. Och ja, jag vet, era intressesmurfar hoppar av upphetsning vid blotta tanken på dessa utelämnade dyrbarheter och ni vill ju självklart se bilder på dem också, men lugn. Det är min blogg, och i min blogg älskar man Höganäs. Och skriver om det. Och visar bilder på det. Ofta. Så det kommer!


Kramkalas

Aprilväder, gamle vän!

Det är soligt fastän det är kallt. Det är snö på marken fastän det är plusgrader. Igår var det snöstormen från helvetet med snöflingor stora som femkronor, idag är det soligt utan ett moln på himlen. Hej April, kul att du är här igen.

Jag spyr på Ricki Lake och Justin Timberlake.

Herregud, vad jag och fästmannen hade otur med filmvalen igår. Vi är nämligen inne i något av en musikalhelg och i fredags kollade vi på Mamma Mia! (vilket självklart inte var otur), sedan kollade vi på Hairspray på lördagsförmiddagen. På kvällen fick vi för oss att vi skulle se på orginalversionen av Hairspray som är från 1988. Innan jag börjar babbla på om hur fruktansvärt tråkig och dålig den är så ska jag förklara handlingen. Den nya versionen är en musikal och utspelar sig i Baltimore 1962. Här får vi följa Tracy som inte vill något annat än att dansa på sitt favorit tv-program "The Corny Collins Show" (där alla populära ungdomar från skolan dansar). Problemet är att hon är överviktig, har en mamma som inte tror på att följa sina drömmar och tv-showen leds dessutom av en hemsk kvinna vid namn Velma Von Tussel som aldrig skulle låta en överviktig person delta i programmet. Detta är en tid då civilrättsrörelsen startade och svarta människor i USA krävde samma rättigheter som vita. Genom en rad händelser får Tracy till slut dansa i programmet, men problemet är att de inte tillåter svarta personer att vara med. Detta är något som Tracy och en rad av hennes vänner försöker protestera mot och i och med detta sätts både Velmas och tv-kanalens värderingar på prov.



Den nya versionen kom 2007 och där spelas Tracy av Nikki Blonsky. Michelle Pfeiffer spelar Velma och Tracys mamma Edna spelas av, tro det eller ej, John Travolta (detta är en roll som har spelats av en man både i den gamla versionen och i Broadwayversionen). I den gamla versionen spelas Tracy av Ricki Lake (!) och Velma respektive Edna spelas av Deborah Harry och transskådespelaren Divine. Vi trodde vi skulle få se en lite äldre version av den musikalfilm som vi älskar. Var det en musikal? Nej. Var det bra skådespeleri? Nej. Var den pinsamt tråkig? Ja. Vi stängde av den efter 20 min. Vi bestämde oss för att vi ville se en film med lite fart i och fästmannen hade varit intresserad av att se In Time ett tag, så vi bestämde oss för den. Vi stängde av den efter 11 minuter. Jag tänker inte ens skriva om den befängda handlingen (där tid har blivit valuta och ingen lever längre än till 25 år) eller om Justin Timberlakes pinsammma och träiga försök till skådespeleri. Den förtjänar inte min skrift! Jag spyr på den. Usch!


Som ni förstår, vi hade lite otur med filmvalen igår. Till sist blev det ingen film alls, utan generellt slöhäng framför tv:n tills vi gick och la oss. Alla som trodde att en typisk lördagskväll för ett gaypar i sina bästa år såg ut så räcker upp en hand! Inga händer? I didn't think so.

Kramkalas