Marängsviss och fiskar.

OK, här är resultatet av inköpen som gjordes igår kväll. Denna marängsviss/svisch fläskade vi i oss på ca. 5 minuter och hade jag kunnat gifta mig med en dessert så hade det varit den. Så jävla gott.


Idag vaknade vi upp (mätta och marängbelåtna) och jag bestämde mig för att investera i några nya familjemedlemmar. Så idag välkomnar vi 5 stycken nya fiskar till vårt akvarium. Japp, något mer spännande har inte hänt så jag tvingar er att läsa vidare och titta på bilder på vårt akvarium. Mycket nöje.



Det var allt för idag. Återkommer om vi äter mer marängsviss eller köper mer fiskar.

Kramkalas

Desperate cravings call for desperate measures.

Ja herregud, tänk om folk kunde se vad man handlade en fredagkväll vid 19.30? Oh, wait...

Kyssa en brevlåda?

I morse lade jag ansökan till teckenspråkslinjen i brevlådan, och där satte paniken in, ja. Oj, oj, oj. Känslan när man lägger ett viktigt kuvert i brevlådan, det är som att kyssa någon för första gången. Fast att kyssa en brevlåda vore äckligt. Jag menar, hej bakteriehärd liksom. I alla fall, det var bara det jag ville skriva. Hej då.

Konsten att skämma ut sina elever.

En av mina elever frågade idag hur man stavar ordet "always", varpå jag svarade: "Ptja, som tampongen". Oj, oj, oj, det här är tydligen inget ord man ska använda som engelsklärare. Fnittret spred sig i klassen som en löpeld. Jag bestämde mig för att ha lite kul och fortsatte med: "Nej, förlåt, det är ju en binda." En tjej sa att hon var ärrad för livet, men gav jag upp? Åh nej. Så här fortsatte jag: "Vadå? Jag har faktiskt bott ihop med tjejer, jag kan mina saker. Libresse, OB Fleur, Alldays..." Svaret blev ett rungande "SLUTA!" följt av röda ansikten och skrattanfall. Det var fantastiskt och en sån där rolig stund med eleverna som man sällan upplever. Nu vet ni hur man ska skämma ut sina elever också, vilket alltid är ett plus.

Kramkalas

Jag leker student. Eventuellt.

I morgon ska jag göra något som jag inte har gjort sedan studentlivets glada dagar. Jag ska skicka in en ansökan till en kurs! För er som inte vet så hänger mitt jobb på lite av en skör tråd i höst. Kommunregler hit och dit, avsaknad av pengar plus en del galna människor har gjort att jag eventuellt inte har ett lärarjobb kvar, så jag var tvungen att tänka ut en plan B. Eftersom jag har en döv svägerska har jag velat lära mig teckenspråk ett tag. Jag kan bokstavera och så, men jag kan ju lätt säga att jag och svägerskan inte har haft de djupaste konversationerna. "Hej, hur mår du?" "Bra" "OK, bra...Nice" Det ska det bli ändring på! I morgon ansöker jag till en 1-årig teckenspråkskurs här i Örebro. Det positiva är ju dels att jag kan kommunicera med svägerskan och att jag förhoppningsvis kan få användning för det som lärare (och då söka jobb på någon av skolorna för hörselskadade här i Örebro). Spännande värre!

P.S. Jag bet i det sura äpplet från igår (och det smakade sur skit) men jag har bestämt mig för att fortsätta jogga. Beach 2019, here I come!

Kramkalas

Fan vad jobbigt.

OK, jag vill inte vara den som är den. Jag vill verkligen inte vara den, som är den, som är den som är...ni vet. Jag vill inte. MEN, med detta sagt, det här med träning hörni. Fan vad jobbigt det är. Fast det är bra, men det är jobbigt. För att förtydliga mig själv; det som jag tycker är jobbigt är att behöva bygga upp mig själv hela tiden. Jag började jogga i januari och endorfinerna flödade. I was on a roll! Jag till och med simmade en gång i veckan för att komplettera min joggning och jag kände mig så duktig. Det här höll på i 5 veckor och jag började få in en helt ny livsrutin. PANG! Sen blev jag sjuk. Influensan från helvetet slog till och jag och fästmannen låg sjuka i en vecka. Allt raserades. Nu ska jag försöka börja jogga igen och jag var ute på min första tur idag. Det kändes som när jag joggade första veckan. Innan jag blev sjuk kunde jag jogga 4 km utan att pausa. Nu joggade jag 2,5 km och pausade två gånger. Alltså måste jag bygga upp allt igen. Ursäkta mig men fan vad jobbigt! Är det så här det ska vara? Träna upp sig, må bra, bli sjuk, träna upp sig igen, må bra, bli sjuk... Ska man bara bita i det sura äpplet för att man innerst inne vet att det är bra för en? Jag antar att man ska det. Fan. Vad. Jobbigt.

Det hjälpte inte heller att det var värsta sommarvädret ute och alla gick runt med t-shirts och solglasögon och var så där himla "hej vi är svenskar som inte har sett solen på 4 månader och nu ska vi vara ute hela tiden och visas att vi är duktiga och att vi kan grilla med hemmagjord grillolja gjord på ekologiska varor". Åh, det kändes som början på en Disneyfilm från 40-talet där fåglarna kvittrade och alla var på väg att bryta ut i sång. Äckligt. Jag ville bara fokusera på min bitterhet och det faktum att jag flåsade som en biggest loser-deltagare i en uppförsbacke med ett wienerbröd framför sig.

Jacob ser fram emot...

...pensionärsfilm! Om Eat Pray Love, Kalenderflickorna och Darjeeling Limited fick barn skulle det vara feel-good-filmen Hotell Marigold. Den här brittiska komedin utspelar sig i Indien dit ett gäng pensionärer åker i hopp om att få leva ut sina sista "gyllene år" på det vackra och exotiska hotellet Marigold. Problemet är dock att hotellet visar sig vara allt annat än det paradis det utger sig för att vara.

Finns det något bättre än brittisk feel-good-film? Man må ha slagit befolkningen där med en enorm fulklubba, men "må bra"-filmer kan de göra! Allt från Billy Elliot och Allt eller inget till Blow Dry och Kalenderflickorna. Deras torra humor blandat med dessa huvudpersoner som genom humor överkommer och vinner mot alla odds. It's bloody brilliant. Huvudpersonerna i Hotell Marigold spelas av Maggie Smith, Bill Nighy, Judi Dench, Tom Wilkinson och Dev Patel (från Slumdog Millionaire) och om man slår samman alla de år de har varit i filmbranschen tillsammans så blir det...typ mycket. Därför förväntar jag mig ingen annat än det bästaste bästa!

Våffeldagen.

Våffeldagen - Det är känslan när man vet att man har ätit för mycket grädde och blotta tanken på detta vita fluff får en att spy lite i munnen. Det är bråket man har vid bordet om vad som egentligen är bäst - jordgubbssylt eller hallonsylt? Det är städningen av alla små våffelsmetsklickar som av någon anledning har hamnat över hela köksbänken när man har varit extra noga med att vispa smeten jämn och fin. Det är paniken när man inser att man har glömt det smälta smöret på spisen och allt som återstår är en förkolnad smörklump i botten på kastrullen. Det är vetskapen om att man faktiskt inte har fått i sig ett enda näringsämne när man är färdig med middagen. Ja hörni, våffeldagen är fantastisk och våfflorna är apgoda, men tacka fan för att denna dag bara infaller en gång om året.

Kramkalas

Jazzhands!

Tillåt mig att vara en klyscha för ett ögonblick och låt oss tala om musikaler. Renodlade "Hej jag sjunger ut mina känslor på ett berg i Alperna"-musikaler. Jag älskar dem. Yeah, you heard me - I'm gay and I loves me some musicals! Jag och fästmannen kollade på musikalfilmen Rent igår vilket fick mig att tänka på det här med musikaler. Vad är det som är så bra med dem? Jag kommer strax att att komma till min Topp 5-lista över de bästa musikalfilmerna, men innan dess vill jag ta mig en stund att förklara min kärlek till dessa filmer. För det första är musik ett så fantastiskt sätt att förklara sina känslor och görs det på rätt sätt kan det vara mycket mer känslosamt än om karaktärerna skulle säga sina dialoger. För det andra är musikalfilmer oftast otroligt koreograferade och snyggt filmade. I en musikalfilm tillåts man ta ut svängarna lite och drömma sig bort när karaktärerna börjar sjunga. Ett bra exempel på detta är Moulin Rouge!, vilket händelsevis är den första filmen på min lista.

1. Moulin Rouge!

En otroligt vacker film med en otroligt vacker kärlekssaga mellan Nicole Kidmans karaktär Satine och Ewan McGregors karaktär Christian. Den börjar som en hysterisk hyllning till allt som är kärlek och övergår långsamt till en av de mer smärtsamma kärlekshistorierna som jag har sett. Kort sagt är det en bitterljuv film.


2. Chicago

Rob Marshalls fartfyllda musikal om ett kvinnofängelse under 1920-talets Chicago är en fantastisk upplevelse, både för öronen och ögonen. Stor vikt har lagts på koreografin och ljussättningen och det är så snyggt, så snyggt.


3. Mamma Mia!

Andra filmtiteln på listan som avslutas med ett utropstecken, men i den här filmen är det faktiskt befogat. Den här filmen bokstavligt talat skriker glädje, ABBA, humor och Meryl Streep! Kombinationen Grekland och ABBA är lika självklar som att Pierce Brosnan inte kan sjunga en ton. Men vad gör det?


4. The Sound of Music

Filmen börjar med en svepande bild över de schweiziska Alperna där Julie Andrews sjunger de nu berömda orden: "The hills are alive with the sound of music!" Den här filmen har allt: Sång, kärlek, moralkakor, nazister och nunnor. Helt otroligt bra!


5. Evita

Den här filmen, om den Argentinska presidenthustrun Eva Peróns tragiska liv, är lite speciell i sin genre. All dialog, och då menar jag verkligen ALL dialog, sjungs. Inte ett ord i filmen sägs med vanliga ord utan allt blir sjunget av karaktärerna, och då framför allt Madonna som spelar huvudrollen. Vem kan glömma när hon står på balkongen och sjunger den fantastiska "Don't cry for me Argentina"?



Bubblare: Grease, Hairspray, Dreamgirls och Cabaret.

Kramkalas

Förbannelsen slår till igen!

När jag skrev förut, förr i tiden i ett magiskt land som kallas Umeå, talade jag ofta om "förbannelsen". Det är sant, jag har en förbannelse. I mitt fall innebär det att jag vaknar tidigt varje dag oavsett vilken tid jag har gått och lagt mig. Idag är det lördag och igår när jag gick och la mig strax efter midnatt kände jag mig avslappnad och trött. Jag vaknade 07.18. Den här morgonen är den sanna definitionen av min förbannelse. I och för sig, den är också väldigt sann när jag vaknar 06 eller 07 på morgonen dagen efter jag har...låt oss säga "tagit en och annan glas vin". Jag vaknar tidigt oavsett situation dagen innan. Det här har en ganska rolig konsekvens. De dagar som jag faktiskt lyckas sova längre än till 07 (låt oss säga att jag vaknar 09 eller 10) får jag en känsla av total panik. Jag har sovit bort hela dagen! Hur ska jag hinna med allt som jag annars gör på morgonen!? Aaaaahhh! Helt sjukt.

Hur som haver, idag var ju inte en sådan dag eftersom jag sitter och skriver det här 07.57 på morgonen. Ikväll ska jag och fästmannen gå och se The Hunger Games, och för de få som har missat vad det här är för film så ska jag berätta för er. Filmen utspelar sig ett tag in i framtiden och USA har blivit en slags diktatur där landet är indelat i distrikt. Varje år hålls en tv-sänd tävling där en ung kille och tjej från varje distrikt slåss in till döden tills bara en står kvar (det är då det här som kallas The Hunger Games i filmen). I filmen får vi följa Katniss (som spelas av Jennifer Lawrence från Winter's Bone) som tar sin systers plats i spelen och som nu måste slåss för sin överlevnad i världens största reality tv-show.



Fästmannen har läst alla 3 böcker och det vore en underdrift å det grövsta att säga att han typ ser fram emot att se filmen. Personligen tycker jag att den ser spännande och välgjord ut, och det ska bli kul att se den. Jag tror fästmannen håller med. Den har, av någon bisarr anledning, jämförts med Twilight-filmerna. Please...The Hunger Games ser ut att vara välgjord och välspelad, allt som Twilight inte är. They suck donkey balls, ok?

Kramkalas

Säkert vårtecken.

Där ute sitter eleverna och solar. Här inne sitter jag och förbereder en lektion. Våren är här alltså.

Balladen om pengar den 27:e.

Jobbar man inom en kommun, eller i alla fall inom Lindesbergs kommun, så har man turen att få sin lön den 27:e varje månad. Ja, är det inte fantastiskt? Inget är roligare än att vänta in i det sista med att betala räkningar eller att få vänta till måndagen eller tisdagen veckan efter när den 25:e inträffar på en lördag eller söndag. Kul för er som får pengar idag. KUL...FÖR...ER. Nej, nu ska väl jag gå och leva av de sista sletna hundralapparna på mitt konto, medan ni andra rövare lever loppan i helgen. Lindesbergs kommun - go *peep* yourself.

Gwyneth and all that jazz.

Vad vore ett passande sätt att återuppliva den här bloggen? Det är en fråga jag har ställt mig själv under kvällen. Jag menar, bloggen heter "Min fru Gwyneth & jag" och i det allra första inlägget för flera år sedan så förklarade jag anledningen till titeln. Gwyneth Paltrow representerar min kärlek till film och min kärlek till livet. Jag menar, hon kan allt! Hon kan skådespela, sjunga, laga mat, designa, tala flytande spanska och döpa sina barn till Apple och Moses (seriöst). Hon är sann livsglädje och jag gillar vad hon står för, plus att jag gillar hennes filmer. Jag är också väldigt kär i de inhopp som hon har gjort i tv-serien Glee. Där spelar hon vikarien Holly Holiday som under sin 3 avsnitt långa insats lyckas charma både eleverna och läraren Will Schuester som hon inleder ett förhållande med. Glee är ju en musikalserie (som om någon har missat det) och mitt favoritnummer är när hon och Lea Michele (som spelar Rachel) framför "Nowadays/Hot Honey Rag" från filmen Chicago. Me loves!

Jag hade en gång en blogg.

Men herregud, jag hade ju en blogg! What the fudgecake liksom. Det slog mig igår kväll i duschen, som en blixt från klar himmel, att jag faktiskt hade en blogg där jag skrev om film och diverse trivialiteter. Det var ju kul för fan! Klart jag ska börja med det igen. Jag vet inte om det är för att vårsolen har väckt mig ur min björnhonedvala eller om min kärlek för Gwyneth fortfarande är så stark att jag fick energin till bloggen igen, men någonting är det.

Vad har hänt sedan sist då? Jag har flyttat till gnällbältets hemstad Örebro, jag har förlovat mig (!), jag har jobbat som högstadielärare i 2 år (kill me please) och jag har precis flyttat till en nybyggd lägenhet som bokstavligt talat ligger på Willys och på en thairestaurang. Mer än så kommer jag inte älta över det förflutna. Allt har lett fram till det ganska braiga livet som jag lever just nu.

Vad spännande hörni! Ska skriva ett nytt inlägg ikväll, fast då blir det nog något mer filminriktat. Yeeeeeeeeej!

Kramkalas