onsdag 19 maj 2010

Veckans Guldkorn!

Som jag skrev igår så var det nyligen mofflarkväll med Lisa och vi såg då på filmen som blev Veckans Guldkorn idag. Den har allt man kan önska sig av en chickflick: Vänskap mellan kvinnor, sydstatsdialekt, sjukdom, död, skratt...Veckans Guldkorn är klassikern Steel Magnolias (Blommor av Stål).



Filmen kretsar kring ett antal kvinnor i en liten amerikansk småstad i Louisiana. Truvy (Dolly Parton) äger en frisörsalong där alla dessa kvinnor samlas. Annelle (Daryl Hannah) är den blyga kristna tjejen som precis flyttat dit och har precis fått ett jobb hos Truvy. Vänninorna Clairee (Olympia Dukakis) och Ouiser (Shirley McLaine) är båda rika änkor, den ena en riktig skvallertant och den andra bitter och elak. Sedan har vi modern M'Lynn (Sally Field) och dottern Shelby (Julia Roberts) som försöker komma överens bäst de kan, fastän Shelby lider av diabetes och har bestämt sig (mot läkarnas vilja) att skaffa barn. Väldigt olika kvinnor alltså, men de har två saker gemensamt: Truvys frisörsalong och deras vänskap till varandra. Filmen inleds med Shelbys bröllop. Allt är hektiskt och det är full fart i frisörsalongen. Efter bröllopet berättar Shelby att hon är gravid, trots att hon lider av allvarlig diabetes. Hon lyckas föda barnet och livet går vidare för gänget. Annelle gifter sig, Clairee fortsätter skvallra om allt och alla och Ouiser gör livet surt för sin omgivning. Shelby blir dock sämre och sämre efter att hennes son föddes, och gänget ställs snart inför en stor och sorglig utmaning...

Det här var en stor hit när den kom på slutet av 80-talet och den har blivit lite av en kultklassiker. Det finns en del kända repliker från filmen (bl. a. en som alltid får mig att gråta). När Julia Roberts karaktär precis berättat för sin mamma att hon är gravid och mamman visar sig vara mycket skeptisk, säger hon: "I'd rather have 30 minutes of wonderful, than a lifetime of nothing special!" Oj, oj, oj, då faller tårarna. Julia Roberts fick förresten sin första Oscarsnominering för den här rollen (som faktiskt var en av hennes allra första filmroller). Filmens tagline är "The funniest movie ever to make you cry", och det är sant. Den är väldigt rolig, men sista delen av filmen spenderar jag alltid med en pappersrulle och tåriga kinder. Se den här om ni vill få er en rejäl gråtstund!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar